Icamamman

Äntligen ett inlägg tänker ni... Jo men det var så jag tänkte från början när jag tog upp bloggeriet igen, att jag bloggar när jag själv vill och har tid. Och nu har jag en liiiiten stund...
Mycket vatten har runnit under broarna sen sist, men allt blir bara bätttre. Sonen o hans diabetes fun kar bra, han tar sina sprutor och kollar sitt blodsocker, sååå duktig!!! Ja, man förstår inte förrän nu när det rätat till sig lite att livet är precis som vanligt, jag tycker alla fall det. Är inte hård på diet heller, äter som vanligt, tänker bara på godis o dricka vilket är riktiga sockerbomber, så där kör vi bara sockerfritt... Visst finns det undantagsfall, men inte många...

Idag blir det jobb 12-19, imorrn 8-16 o söndag 9-16... Tjolahooo..... Tur man trivs o älskar sitt jobb!
Ikväll blir det mys med maken, tacos o Lets Dance på tv, sen sängen, klockan ringer typ 06.30 imorrn... PUH!

Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg!!!

Massor med kramisar
Icamamman

Ja då var julen över, hur gick det till??? All stress, jäkt o farande runt till olika affärer etc för julklappar och mat, till vilken nytta??? Hahaa, skoja bra, men visst är det galet att det går så fort över…På juldagen fick vi julklappar, barnen kom ju och även min mamma o hennes gubbe… Barnen fick allt möjligt, kläder, pengar, cd-skivor, filmer, böcker, parfymer…….. Maken fick skjorta, parfymer, skivor, filmer, mm mm….
Jag fick bl a två skiiitsnygga toppar och en urmysig morgonrock av maken, en cd med ”Så mycket bättre” av min son, en parfym (Versace) av maken, dansbands-cd av makens dotter, örhängen av makens son mm mm…Julmaten smakade mycket bra, snapsen likaså…
Nu sitter killarna o spelar GTA och NHL 11 på PS3, underbart!!!! Makens barn åkte till mamma på måndagens morgon igen, men sonen ringde på måndagskvällen o ville komma tillbaka, så igår skulle min son o jag in till stan o besikta min bil, så då hämtade vi honom. (Dottern stannade kvar hos mamma…) Vi har haft jättemysigt, killarna spelar PS3 och kort på dagarna och på kvällarna är de ute o smyger med walkie talkie´s de fick i julklapp, det var en kanonidé av min son att komma med som förslag. De har haft såna för några år sen, men de hade gått sönder…

I övrigt går det sakta man säkert med livet, det är en omställning man inte kan tänka sig med att ha ett barn som får diabetes. MIN underbara son, så sårbar, ta sprutor o BS-tester, MIN underbara son!!!!I nuläget lär jag mig att ge så rätta doser insulin som möjligt till måltider, äter han en enklare måltid eller mindre portion så ger jag mindre och tvärtom. Det är ett pusslande, för man VET ju inte säkert vad utgången blir, utan det ser man när man tar blodsockerprovet en och en halv timme efter avslutad måltid. Så jag kan lova er att jag skriver för glatta livet, ett A4 om dagen bir det. Med alla BS (blodsocker)-värden, hur mycket insulin till vilken mat och allt vad det är. Minsta frukt skriver jag upp... Sonen tycker det är skitjobbigt emellanåt, men ändå måste jag säga att det går sååå himla bra, han är en pärla att ta sprutor och allt!! 

Hur upptäckte vi då detta??? Jo, först slutade han nästan med all läsk o godis, tränade som vanligt o åt so vanligt, vilket resulterade i att han gick ner 16 kilo sen i september… Drack mängder med vatten, dag som natt, men kissade inte såå mycket mer för det, och var ständigt trött… Sista veckan när vi började fundera allvarligt så var han så trött så han inte ens orkade träna innebandy och då är det inte bra. Så tisdagen den 14 december tog jag  med honom till vårdcentralen för att ta prover på drop-in vilket visade sig var omöjligt för det var flera år sen de slutade med drop-in. Jag stod på mig och fick tid en timma senare på en annan vårdcentral här, där doktorn undersökte sonen och sen fick vi tid för provtagning morgonen därpå.
Hämtade sonen på onsdagsmorgonen för att dra iväg o ta prover, vilket gick snabbt, sen åkte vi till ett morgonöppet café för att han skulle få lite i sig innan skolan. När vi satt där så bestämde jag mig för att fråga om han ville åka hem o vila, han såg askgrå ut i ansiktet och var skittrött… Nej sa han, då får jag skolk… Men jag sa att jag ringer o sjukanmäler dig, för du är inte bra… Sagt o gjort, jag skjutsade honom till pappan, han ringde mig när han kommit in och sa att han redan låg i sängen. Jag åkte till jobbet och hällde upp mig en kopp kaffe, tog en skinksmörgås och tog kanske två tuggor, då ringde en läkare från vårdcentralen och sa att din son har för högt socker och det är såpass att det även läcker ut i urinen… Ni måste in till barn på lasarettet idag, nu… Behöver jag tillägga att jag fick en chock… Ringer sonens pappa och talade om detta, han kör taxi och vände på en femöring o sa att vi ses hemma hos honom… Behöver jag säga att det gick undan på motorvägen, min gamla Saab 900 gick i 130… När han kom hem till sonen, så sov han som en stock, vilket gjorde att vi satte fart… Vi väckte sonen lagom försiktigt, grät lite alla tre, även om vi inte fattade nåt, men att han var sjuk, det visste vi ju nu. Väl inne på sjukhuset (ca 11.00) så togs vi snabbt om hand av läkare o sköterskor, det gick för runt och väldigt fort. Läkaren sa att vi spiller ingen tid på att prata om detta för mycket just nu utan nu koncentrerar vi oss på sonen och att sätta dropp etc på honom. Vid detta tillfälle visste vi inget om vilket sockervärde han hade när vi kom in, men fick reda på det senare… Han hade haft 25 och man ska normalt ligga på 4-7… Kommer så väl ihåg att sonen frågade sköterskan som satte infarter med dropp och insulin på honom; ”Men jag får åka hem idag va???”… Sköterskan svarade gulligt att; ”Nej, du får nog vara kvar åtminstone en vecka…”. Ja vi blev nog lika chockade alla tre… När vi kom in var sonen helt intorkad, hade inga reserver alls i kroppen, var sur i kroppen (ph-värdet...), totalt hade han gått ner 16 kilo på tre o en halv månad men slutat nästan helt med läsk o godis o tränade som förut varför vi inte satte viktminskningen i samband med detta... Efter 36 timmar hade han gått upp 5 av dom, pga dropp o insulinet... UNDERBART!!!!Vid 13-tiden fick vi ett rum på avdelningen, pappan åkte hem o hämtade saker till sonen, jag gick ut o ringde maken (som jag naturligtvis ringt på vägen in och talat om läget för) och bad honom komma med lite saker efter jobbet, för vi sa direkt att jag skulle sova kvar (enligt sonens önskan) första natten. Pappan o maken kom nästan samtidigt med våra grejer och åkte väl hem vid 20-21 tiden, då vi tittade på tv och sen sprang ju naturligtvis sköterskor inne på rummet o kollade BS en gång i timmen… Även på natten… Ja, det var jobbigt detta, svårt att smälta, har definitivt inte gjort det än. Vi låg inne till och med onsdagen den 22 december, då vi fick permis, sen in på torsdag fm igen, lite möten etc… Sen fick vi permis igen över jul och är ännu hemma, blev utskrivna igår via telefon… Så nu står man på egna ben, känns sådär, men måste ju. Som Lars-Göran (L-G) vår diabetessköterska sa, man kan inte göra fel, man får prova sig fram…

Folk som inte har detta i sin närhet tror att det är bara att ge insulin så funkar det, men ack vad de bedrar sig. Sockerfritt i allt, har som tur är hittat supergod chokladkaka samt ett antal olika påsar med gelébjörnar, winegum mm…. Så nu ser det ut ungefär såhär, två sprutor med olika insulin på morgonen; ett långtidsverkande (som tas morgon o kväll) och ett snabbverkande som tas före varje måltid. Sen är det BS-test före varje måltid samt 1,5 timme efter varje avslutad måltid, och sen även kl.23.00 och 03.00…. Trött mamma, behöver jag säga det???

Kramisar
Icamamman

Ojojoj nu börjar man komma i balans...
Såhär är det, för er som inte redan vet... Min son har fått diabetes vilket vi fick reda på förra onsdagen o blev inlagda direkt... Han hade ett sockervärde på 25 när vi kom in till sjukhuset, o man ska ligga på typ 4-9... Ja det har varit en omtumlande vecka med en spruträdd son, som direkt tog tag i detta o ger sig själv sprutor både i ben o mage... Blodsockertest ett antal ggr per dag fixar han ockå själv.. HAN ÄR BÄST!!!!!
Så nu blir det att lära sig detta... Men det funkar kanon och han är världens bästa, tycker det gått hur smidigt som helst. Visst kommer det dagar med dalar, godissuget tar över eller så, men det ska gå, vi hjälps åt.....
Nu ska jag göra mig klar, maken är på väg hem o vi ska åka o handla sista julklapparna + all julmat.. Vi har liksom inte hunnit det under veckan som varit, av förklarliga skäl...

Massor av kramar
Icamamman